Livet idag...
Ja, då har nu alla flyttat och huset är sålt och jag har valt att följa en ny stig i mitt liv.
Anders har flyttat till en lägenhet och får boendestöd två dagar i veckan och vi har även ansökt om en Godman. Det kanske inte är akut just nu men vi tänker som så att det är bättre att få in rutiner och att det blir en del av Anders liv redan nu istället för senare när han kanske inte alls tycker samma sak längre.
Jag och Anders har en väldigt bra vänskap just nu och vi hörs av och vi umgås ihop med barnen och även en del vänner på helgerna mm. Jag finns där för honom alltid och det vet han om.
Han vill även att både jag och barnen följer med till H-teamet i Gbg och där har vi varit med allihopa.
Känns bra att han vill att jag ska följa med och jag tror väl att han känner tryggheten med mig även om vi nu inte lever ihop på samma sätt längre.
För oss så känns allt väldigt mycket bättre nu. Jag mår också väldigt mycket bättre även om jag känner mig slutkörd så är det mycket stress som försvunnit och livet känns lite lättare på något vis.
Jag har ju analyserat detta om och om igen och jag är väldigt trygg i mina beslut och vet att jag har gjort allt jag kan och lite till för att få ihop alltihopa tidigare.
Men den lösningen att bo ihop var inte rätt beslut för någon av oss, det stjälpte oss alla och nu har vi som familj blivit starkare och det hade jag inte räknat med.
Anders har flyttat till en lägenhet och får boendestöd två dagar i veckan och vi har även ansökt om en Godman. Det kanske inte är akut just nu men vi tänker som så att det är bättre att få in rutiner och att det blir en del av Anders liv redan nu istället för senare när han kanske inte alls tycker samma sak längre.
Jag och Anders har en väldigt bra vänskap just nu och vi hörs av och vi umgås ihop med barnen och även en del vänner på helgerna mm. Jag finns där för honom alltid och det vet han om.
Han vill även att både jag och barnen följer med till H-teamet i Gbg och där har vi varit med allihopa.
Känns bra att han vill att jag ska följa med och jag tror väl att han känner tryggheten med mig även om vi nu inte lever ihop på samma sätt längre.
För oss så känns allt väldigt mycket bättre nu. Jag mår också väldigt mycket bättre även om jag känner mig slutkörd så är det mycket stress som försvunnit och livet känns lite lättare på något vis.
Jag har ju analyserat detta om och om igen och jag är väldigt trygg i mina beslut och vet att jag har gjort allt jag kan och lite till för att få ihop alltihopa tidigare.
Men den lösningen att bo ihop var inte rätt beslut för någon av oss, det stjälpte oss alla och nu har vi som familj blivit starkare och det hade jag inte räknat med.
Det märks dock tydligt på Anders att han har svårt för vissa saker. Det är också tydligt att när vi bodde ihop så kompenserade jag och barnen väldigt mycket för honom så att det kanske inte märktes då vilka svårigheter han faktiskt hade.
Ex så det här med att träffa folk och förstå när och var man skall träffas är svårt för honom. Även om man säger det flera gånger så kommer det liksom inte in och det kan bli lite fel ibland.
Nu använder vi oss utav gruppchatt på Messenger istället för då kan han gå in där så fort han börjar fundera på vad som händer och sker.
Via boendestödet får han också hjälp med att kolla över räkningar mm då han vid några tillfällen sagt att den fakturan kan han slänga för den är bara bluff ex (vilket det såklart inte var utan den skulle betalas....)
Rent fysiskt så är det mycket mer ryckningar och svårare rent funktionellt att göra vissa saker. Ex så köpte han en byrå på Ikea men fick såklart inte ihop den utan ringde mig och frågade om jag kunde hjälpa honom. Självklart gjorde jag det och vi fick en bra stund ihop där vi också pratade en del.
Han mår faktiskt ganska så bra och han trivs i sin lägenhet säger han och tycker allt att det är skönt att kunna göra precis som han vill utan att någon "säger något" så det skrattade vi åt då jag förstod precis vad han menade :)
Ja, så livet kan bli, det här trodde jag ju inte men efter många samtal med min samtalsterapeut så har jag lärt mig att känna efter och förstå mig själv och vara trygg i mina val.
Nu fortsätter mitt liv men jag kommer alltid att också vara en nära anhörig/vän till Anders och se till så att hans liv blir så bra som det bara kan bli och som han förtjänar.
Ex så det här med att träffa folk och förstå när och var man skall träffas är svårt för honom. Även om man säger det flera gånger så kommer det liksom inte in och det kan bli lite fel ibland.
Nu använder vi oss utav gruppchatt på Messenger istället för då kan han gå in där så fort han börjar fundera på vad som händer och sker.
Via boendestödet får han också hjälp med att kolla över räkningar mm då han vid några tillfällen sagt att den fakturan kan han slänga för den är bara bluff ex (vilket det såklart inte var utan den skulle betalas....)
Rent fysiskt så är det mycket mer ryckningar och svårare rent funktionellt att göra vissa saker. Ex så köpte han en byrå på Ikea men fick såklart inte ihop den utan ringde mig och frågade om jag kunde hjälpa honom. Självklart gjorde jag det och vi fick en bra stund ihop där vi också pratade en del.
Han mår faktiskt ganska så bra och han trivs i sin lägenhet säger han och tycker allt att det är skönt att kunna göra precis som han vill utan att någon "säger något" så det skrattade vi åt då jag förstod precis vad han menade :)
Ja, så livet kan bli, det här trodde jag ju inte men efter många samtal med min samtalsterapeut så har jag lärt mig att känna efter och förstå mig själv och vara trygg i mina val.
Nu fortsätter mitt liv men jag kommer alltid att också vara en nära anhörig/vän till Anders och se till så att hans liv blir så bra som det bara kan bli och som han förtjänar.
