Leva med Huntingtons

Blir bara en snabb reflektion idag.

Är en jäkligt tuff period just nu med mkt som pågår överallt känns det som....

 

Men, idag var det i alla fall en bra dag på jobbet, fick mkt bra saker gjorda och uppskattning för mitt arbete :)
Dessutom så var det nästan sommar utomhus! När jag slutade runt 17,30 och kom utanför kontoret och kände värmen så blev jag bara så glad rätt och slätt :)

 

Kommer hem, Emma och Anders satt i soffan. Emma sa att allt var bra men hon var väldigt rastlös idag...
Då kände jag att vi kanske kunde åka iväg till stan och köpa några filtar som vill ha till stugan?? Gärna svarade hon och så åkte vi.

 

Det var så himla gött, solen sken, en glad Emma, hittade mina filtar + lite till lol.
Sedan på vägen hem så skojade jag till det lite, sa några "roliga" saker och Emma tittade på mig och bara frågade: Mamma, var kom den ifrån, så brukar inte du skoja!!!
Sedan skrattade vi.

Någon minut senare kom det ytterligare en dräpar kommentar ifrån mig och Emma blir återigen full i skratt och undrar vad som har hänt med mig??

Därpå kommer ytterligare en rolig sak som bara bubblade ur kroppen på mig.
Vi skrattade gott och hade en riktig härlig stund..
Emma frågade igen vad som har hänt med mig och jag kunde inte annat än att säga att jag just nu i denna stund mådde väldigt bra och var "mitt gamla jag" bara.

Mmmmm svarade Emma, det var längesedan mamma......

 

Jag fick mig en tankeställare men åhhhhhhhhhh så underbart att få känna så där gött i kroppen igen, var något år sedan faktiskt men nu vet jag att det finns där inne, jag kan bli "normal och mitt vanliga jag" igen :)

Ska försöka hålla kvar den känslan nu så mycket jag kan och mentalt försöka tänka mig tillbaka till vem jag är och vem jag vill vara.