Leva med Huntingtons

Sedan min man fick beskedet att han har Huntingtons så är livet annorlunda. Detta är min ventil för att skriva av mig om mina känslor, tankar, funderingar och vardagshändelser.

Recap....

Publicerad 2018-01-17 15:54:37 i Allmänt,

Nu är jul och nyår över för denna gången och jag har haft en del att fundera på helt klart.
Fortfarande har jag inte svar på mina frågor utan det känns som att det bara blir fler och fler frågor hela tiden ju mer man tänker och släpper upp dem instängda känslorna.
Både vill och inte vill vissa saker och hur i hela friden skall man kunna komma fram till vad som är rätt för just mig och mina nära och kära? Vet inte.....

Anders har blivit något sämre vad gäller motoriken, tappar lite saker ibland och sluddrar lite mer emellanåt också. Även balanser märker jag av att den är sämre ibland. Mycket handlar nog om hur trött han är kanske.....
Omvärlden har dock helt klart förändrats i Anders värld och hans förmåga att förstå olika saker som händer blir bara mindre och mindre.
Det gör att jag ibland blir så oerhört frustrerad.....

Nu har vi i alla fall fått komma till Huntington Teamet i Göteborg och det är väldigt positivt och det är en bra doktor som jag har fått bra förtroende för. Känns skönt att någon annan kan verifiera mina känslor och hur jag tycker att Anders är liksom.
 
Blir inte så mkt skrivet idag, min hjärna är lite tom numera men samtidigt så har jag lärt mig hantera mycket om mig själv och försöka tänka lite positivare på vissa saker, men det är svårt!
Over and out for now....
 

Kommentarer

Postat av: ANONYM

Publicerad 2018-05-03 10:58:42

Jag grät när jag läste. Jag känner igen detta. Att dem kryper sakta men säkert. Blir dåligare dag erfter dag. Det syns så tydligt och man tycker så mycket om dem samtidigt vill man bara fly.

Jag har många med denna sjukdomen omkring mig. Från mammas och pappas sida. En efte en får diagnosen och varje gång jag åker till hemlandet är det en ny familjemedlem som sitter där och dansar omkring ofrivillt. Inte kan sitta men inte heller stå still. Det är läskigt. Jag är rädd att ha gener. Jag är rädd att mamma har gener. Hon är ganska lugn av sig men nånstans känner jag att hon inte har kontroll över sitt beteende. Hon kan göra och säga tokiga saker. Hon tappar saker hela tiden. Oh du är så stark.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Mrs Mia

Fru och mamma i en familj som tyvärr drabbats av Huntingtons.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela